Vänner..
Grått och trist, det är precis den bilden jag har av november månad. Och än så länge har det stämt riktigt bra, som så många andra år. November är en månad av väntan. Väntan på att snön ska uppenbara sig, en väntan på att mysmånaden december ska komma, en väntan på jul, nyår och all glädje som kommer med den.
Satt och funderade över hur allting var för några år sedan.. När ens centrum i livet var alla vänner. Vi var oskiljaktiga både på skolan och på fritiden. Trots att man umgåtts hela dagen blev det ofta ett par telefonsamtal per kväll innan man skulle lägga sig. Nuföriden är inte detta mitt centrum i livet längre, det tar emot att skriva det men det är så det ligger till. Det kan jag inte förneka. Människor förändras, och växer åt olika håll här i livet.. Det hände även oss. Men i allt finns något positivt. Hur många dagar eller veckor det går mellan träffarna eller samtalen oss emellan, så vet jag att när vi väl hörs är allt precis om vanligt igen. Ingenting känns ansträngt eller svårt att berätta. Mina vänner förstår, och det gör dem unika! Jag är hemskt dålig på att höra av mig, men jag vill att ni ska veta att jag tänker och saknar er varje dag. Det kommer aldrig förändras, likaså banden oss emellan. Det är det fina i vänskap, och jag är glad att jag delar den med er .
~ H.B ~ N.B ~ J.J ~ J.S.G ~ 
Du är de finaste som finns min vän!
<3
